Utställningen tar sin utgångspunkt i våra identiska stensamlingar och myten om Pallas Athena, en unik historia i sitt sammanhang då den kvinnliga vänskapen är huvudtemat. Alltför ofta existerar kvinnlig vänskap fortfarande på patriarkatets villkor.
När vi blev föräldrar slutade vi köpa stenar i kristall-affärer, men vi såg in i våra mineraler och talade vidare om de äldsta tankarna. På var sitt håll har vi nu malt ner vår lapislazuli och målar synkroniserat.
Athena:
Hos spådam på tidigt 00-tal, fick veta att han, fadern nu var lärare till själar. Nutid, Athena exemplifierar det som själarna ska lära med tyngd, ljus och textur på sin väg till ateljén med ved i skottkärra, som i den Skånska mullan gör mönster i slasket som sväller om hjulet och i stegens avtryck talar tillbaka.
Styvt spända dukar i kontrast till ramen som skrynklat eller vikt hänger. pappan Y-kromosomen dör ut är att ge plats till det som minskat, en blå horisont brer ut sig. Rosenugglan, ett slags skölden där munnen är vänd lodrät, precis som det kvinnliga könsorganets öppning. Nu har neon och avhuggna stenar, pulvriserats och lätt landat på de en gång nykokta tygblöjorna som hållit mina barn torra.
Metamorfosen, högt och lågt där bilderna som var för sig kanske är en karta över något mycket större, eller mindre? Riktningarna i horisonten är inte underordnade något, allt är på samma villkor. Pallas avhuggna huvud på ett fat, ännu en bild på den själsliga landningsbanan.
En stav, olika ljuskällor stöttar i lek i det fördolda. I den Andlig kuvösen – en stensamlig återstår frågan vad som föds till vad. Likt Pallas och Athenas vänskap har våra verk en undermedveten större mening där tex mitt The orachel, the answers, the questions – serving the olivevar den första målningen i denna svit men ändå kanske ett sista svar på målningen Father i Åsas Ersmarks serie.
utdrag ur utställningtext.
Finissage lör den 1:a juni med Artist talk "Att bli sin egen fader - vakuumet"
På Tibbaröds biennalen visades en serie på 6 gouacher på papper samt oljemålningen Army Dreamers, 2024.
Därav det Gula, installation Sara Hedberg - 2023
En gul käpp i ett mjölkrum. En parafras av Arnold Böcklings målning, Dödens Ö men nu med gula tejpade varningsmoln och en reslig kvinna i en stilla båt som inte kommer dit eller hem. Speglingar i målningar av teglets mönster på en platt scen. Två gult sprejade lampor likt två systrar. Denna qr-kod och dessa objekt i ett rum är kanske samlade som en symbol för det förglömda, eller för att jag ska komma på vad det ska betyda. För mig en flört med en död konstnär som jag ska berätta om här.
För snart sju år sedan flyttade jag in på samma koordinater där ditt öde avgjordes för 152 år sedan, Hårderupsgården. Här sa din far & prästen i församlingen att det inte blev konstakademien och måleriet för dig. Du fick inte utresetillstånd till Stockholm för att studera utan du fick gott gifta dig med postmästaren från Hörby i Fränninge kyrka. På denna gård hölls bröllopsfesten i dagarna tre - detta har Victoria Benedictssonsällskapet berättat för mig per mail när jag började nysta i det hela.
Det tog 3 år för mig efter flytten från Stockholm att hemma i Skåne hitta denna historia om dig, konstnären som blev författaren. Sorligt nog krävdes det att jag behövde slå i huvudet i husets källare för att ge mig lugnet och tiden att upptäcka min feministiska dubbelgångare och ditt namn Victoria Benedictssons eller ditt psedonym Ernst Ahlgren. Dina böcker öppnade sig för mig där jag låg på det breda plankgolvet i salen och lyssnade på boken Pengar som utspelar sig precis här. Ditt berättande och många andra läsares upplevelser laddar min plats.
Våra öden bär på en transcenderande pendelrörelse mellan Konstakademien och Hårderupsgården, som en befrukning för våra själar. Kanske som följelsagare i en bön om frid i och utanför våra kroppar? Din skada i knät som det berättas att du erfor på vinden (dock i ett annat hus) under äktenskapet, gjorde att du hade en giltig ursäkt att komma undan plikten att ta hand om man, hus och hem och istället ägna dig åt konsten att skriva böcker. Likt min skada i husets källare mot huvudet som lät mig vara i fred och åter landa i konsten och låta färgen berätta. Därav det gula.
Från utställningen FARMEN, Röstånga, 7-8 juli 2023.
Sara Hedberg, ”Utan titel”, 2013-2023, olja på duk, 100 x 100 cm.
TECKNING, MÅLERI, INSTALLATIONER OCH PERFORMANCE
Sara Hedbergs arbete utgår från betraktelser av naturen och observationer av pågående förändringar. Genom att använda installation och måleri studerar hon symboler och vår kulturhistoria.
Helandet, 2010
Installation Fredsgatan 12
Kungl. Konsthögskolans Examensutställning Magister 2010
Installation: I detta verk har Sara Hedberg fokuserat på vädersträcken, tre punkter inne på Fredsgatan 12 och en utanför, för att praktisera ett kraftnät.
Sydost: Det inre ögat, 5 x 5 x 5 m
Nordväst: Rundhet, 3 x 3 m
Sydväst: Periodiska systemet, 250 x 150 cm
Nordost: Periodiska systemet, 250 x 150 cm
Sara Hedberg: Periodic System of Elements
Varje förändring av rummet är en magisk handling. Även intuitiva eller omedvetna förflyttningar av små eller stora saker bidrar till en övergripande förändring. Kinesernas Feng-Shui ger oss ledtrådar om placering, inbördes energier, effekter inom människan av yttre möblering.
Sara Hedbergs "Periodic System of Elements" är en känslomässig kittel i tre dimensioner, i vilken vi tillåts träda in och just förändras.
Kristaller i en andlig kuvös ersätter organiska ägg. Vad föder de fram, enskilt och tillsammans? En aluminiumskiva målas nästan heltäckande med intrikata bikupe- och blomstermönster. Vad betyder avslöjandet av den måleriska illusionen här? Två inbördes reflekterande tablåer med magiska verktyg, en av aluminium och en av
spån, vilken energi genererar de där vi står mittemellan? Bångstyrigt fångade kristall- och andra mönster isoleras på skinande perfekta kvadrater. Bryter de sig in eller ut?
Kontrasten mellan det synliga och det osynliga, mellan det organiskt obearbetade och det mänskligt bearbetade, mellan uråldrighet och det ännu inte födda, där placerar Sara Hedberg betraktaren. I speglandet av återgivna magiska verktyg visar hon att en av konstnärens centrala kulturella funktioner – att väcka fortsatta frågor snarare än svar – alltid knyter an till ett direkt förhållande till naturen. Hur vi gör det har förändrats och förändras ständigt. De magiska verktygen förmedlar och väcker våra egna känslor av det som ligger bakom dem historiskt, kulturellt och mytologiskt. Har de en relevans i vår titanskt teknologiska tidsålder?
Alla dessa saker och fenomen finns inbäddade i vår kulturhistoria. Ju mer de skuffas undan av hyperrationalism och materialism, desto starkare kommer de att studsa tillbaka. Sara Hedbergs "Periodic System of Elements" blir här en intuitiv och poetisk åkallan. Inte av gamla, dammiga och romantiserade häxkrafter utan av en tidlös respekt för det fundamentalt mänskliga.
Carl Abrahamsson, januari 2010