PALLAS ATHENAS STENSAMLING 

En duo med ÅSA ERSMARK & SARA HEDBERG

Röstånga Konsthall

Vernissage 1:a maj, kl 14-20

Öppet 1:a maj-1:a juni, lör-sön 12-16

Finissage lör den 1:a juni med Artist talk "Att bli sin egen fader - vakuumet"

Pallas Athenas mineralsamling 

En duo med konstnärerna Åsa Ersmark & Sara Hedberg

 ”No matter what we do, mother earth will just shuffle the cards again.” Camille Paglia 

Vi har upptäckt att det i kvinnlig vänskap inte är så vanligt att ha en helt sann och ärlig relation. Alltför ofta existerar kvinnlig vänskap fortfarande på patriarkatets villkor. Vår vänskap och vårt konstnärliga samtal har bestått länge, och som andan i vår tid är för flera, är vänskapen den sanna familjen och mer bestående än kärleksrelationer. 

I vårt måleri finns ett släktskap där vi söker portar till svunna världar och utopier. Ett av våra första samtal, nu ca 20 år sedan på konsthögskolan, handlade om tidigare liv, återfödelse och mineraler. Sara sa att stenar är dom äldsta tankarna. Vi upptäckte att vi hade en nästan identisk stensamling. Senare upptäckte vi att vi båda har en sårig relation till våra försvunna fäder. I faderlösheten fann vi gemenskap i sorg, men också ett vakuum som kunde fyllas med något vi själva valde. Att vara faderlös är förstås en förlust men kan också vara en befrielse från patriarkala krafter. Fadern ska vara solen, men vi lärde oss båda tidigt att skina själva. Utställningen sin utgångspunkt i våra nästan identiska stensamlingar och myten om Pallas Athena, som hade en för oss intressant vänskap om man läser den grekiska mytologin. En unik historia i sitt sammanhang då den kvinnliga vänskapen var huvudtemat. Det är just den djupa vänskapen som står ut för oss i mytologin och att det berättas att Athena tog namnet Pallas Athena efter att hon i en lek dödade sin kära vän och styvsyster av misstag. Pallas kom senare tillbaka från dödsriket. Vi konstnärer, Sara och Åsa har bevarat de starka banden i relationen trots vår geografiska distans, Sara i Sjöbo och Åsa i Stockholm. 

När vi blev föräldrar slutade vi köpa stenar i kristall-affärer till våra samlingar, men vi såg in i våra liknande kristaller och mineraler och talade om de äldsta tankarna fortfarande. På var sitt håll har vi nu malt ner vår lapislazuli och börjat måla med pigmentet. Vi vill utforska ett universum med levande entiteter från mytologin runt Pallas Athena. Är de vackra stenarna från främmande länder i affärerna vackrare än stenarna på stranden i Sverige? Har de alla varit betong i tidigare okända civilisationer innan de fick sin nuvarande form? För att klara av vår samtids pågående dystopier hamnar vi ofta i oändliga perspektiv, i mineraliska perspektiv, vi tröstar oss med stengudinnor och måleri. Konst kan inte rädda världen, men den kan trösta.

Athena:
Hos spådam på tidigt 00-tal, fick veta att han, fadern nu var lärare hos själarna. Nutid, Athena exemplifierar det som själarna ska lära med tyngd, ljus och textur på sin väg till ateljén med ved i skottkärra som med sin tyngd i den Skånska myllan gör sina mönster.

Styvt spända dukar i kontrast till ramen som skrynklat eller vikt hänger. ”pappan /Y-kromosomen dör ut” är att ge plats till det som nyheterna talar om minskat, en blå horisont brer ut sig.

”Minoisk mask” och ”Rosenugglan” är skölden där munnen är vänd lodrät som det kvinnliga könsorganets öppning. Nu har neon och avhuggna stenar, pulvriserats och lätt landat på de en gång nykokta tygblöjorna som hållit mina barn. Metamorfosen, högt och lågt där bilderna som var för sig kanske är en karta över något mycket större, eller mindre? Riktningarna i horisonten är inte underordnade något, allt är på samma villkor. Pallas huvud på ett fat, ännu en bild på den själsliga landningsbanan.

En stav, olika ljuskällor stöttar i det fördolda. I den Andlig kuvösen - en stensammlig återstår frågan vad som föds till vad. Likt Pallas och Athenas vänskap har våra verk en undermedveten större mening där tex mitt The orachel, the answers, the questions - serving the olive var den första målningen i denna svit men ändå kanske en påminnelse om den sista detaljen: oliven som ska röras runt i drinken och en koppling till målningen ”Gud”, i Athenas serie målningar.